Arne-k Kims sjukdom I början av sommaren 2011 visade Kim tendenser på sämre syn. Kollade hennes ögon men fann inget oroväckande. I början av augusti tyckte jag att hennes ögon var grumliga och något rödsprängda, dessutom såg hon inte sina leksaker ibland. Veterinären konstaterade ögoninflammation. Kim behandlades med kortisondroppar i 14 dagar. Vid återbesök var ögonen bättre men inte helt bra. Vi skulle fortsätta med dropparna ytterligare tio dagar och därefter dagligen ge henne receptfria droppar mot torra ögon eftersom hon har låg tårproduktion. Veterinären menade att Kim har hängande nedre ögonlock, s.k. ledsna ögon, och att ögonlocken gärna rullar sig inåt varvid ögonfransarna irriterar ögonen. Om problemet uppstod igen skulle ögonlocken opereras. I januari 2012 började stora tussar päls lossna på henne varvid helt kala fläckar uppstod, hon hade också fått skära fläckar på nos, läppar och runt ögonen. Veterinären trodde Kim hade problem med sköldkörteln, vilket skulle förklara pälslossningen. Diagnosen kunde fastställas medelst blodprov. De skära fläckarna avfärdades med, “en del hundar får sådana under vintern”. Vid blodprovstagningen en vecka senare, sövdes Kim så att de kunde undersöka ögonen noggrannare. Därvid konstaterades, att hennes ögonproblem inte berodde på ögonfransar som irriterade. Svaret på blodprovet besannade farhågorna om sköldkörteln, den har slutat producera tillräckligt med hormon T4. Kim behandlas med utprovad mängd Levaxin, blodprov tas med jämna mellanrum för kontroll av rätt mängd Levaxin. Kim blev remitterad till veterinär specialiserad på ögon. Det första ögonspecialisten frågade då hon såg Kim var, om Kim brukar bli skär om nosen under vintrarna. Svaret var nej, varefter veterinären undersökte ögonen, kollade hud och päls, fastställde diagnos en sällsynt sjukdom som drabbar främst polarhundar, Uveodermala syndrom (UDS). Mänsklig variant VKH. Enkelt uttryckt blir UDS-drabbad, albino med risk för blindhet. Kim är 50% Samojed och den enda i en kull på 5 valpar som har drag från pappan Berner Sennen. Hon är mycket snäll, lättlärd och tillgiven. Varför drabbas just hon av detta? Orättvist, tycker jag. Trots medicinering med kortison i form av ögondroppar och tabletter samt ett flertal besök hos ögon veterinären, är Kim i dag 9. juni 2012 så gott som blind. Jag bedömer att hon har något bättre än ledsyn. Hon vågar inte springa, utan går med nosen i marken eller följer mig i hälarna. Det händer hon går mot trädstammar. Hoppas hon får behålla den lilla syn hon har, helst att synen blir bättre. Riktigt bra kommer den aldrig bli. Måndag 11. juni 2012 kastade veterinären in handuken. Det finns inget mera att göra, Kim kommer bli blind, sade hon. Vi kan endast fördröja blindheten med samma ögondroppar vilka tas av patienter med grön starr.  1. april 2011 25. februari 2012 Kim 15. juni 2012